I connecticut.
Busschauförrerna i det här landet är så bra- noooot.
När vi kom till "white plain" där vi skulle bli upp plockade hade busschauförren ingen aning om vart vi skulle.
Han gick in i en mack och frågade om vägen , han pratade med folk på gatan om vägen och tillslut ställde han sig i mitten av bussen och sa:
- have you any ide of where youre going ?
- eeh NO ?
Vad trodde han egentligen ? Vi har varit i det här landet i 4 dagar !?
Alla was like.. Oh my god , where lost in amercia !
Men efter en stunds åkande fram och tillbaka såg en utav au pairerna sin värdmamma och sa till busschauffören att stanna.
Tack gode gud.
Väl ute ur bussen träffade jag min värdmamma Corinne. Och hon är jätte trevlig och snäll , jag tror jag gjorde ett ganska bra intryck förutom att jag var så kissenödig att jag höll på att spricka. Och det första man inte vill fråga är om vi kan stanna på vägen och kissa men det var nog bland den västa krisen jag varit med om , jag hade aldrig kunnat hålla mig ända hem. Och det första man inte vill göra när man kommer till huset och barnen är att springa i panik in till en toalett för kissa , så jag frågade snällt om vi kunde stanna. Vi var ute i ingentans , så det tog undeför en halvtimme innan vi kunde gå in på ett mcdonalds. Det är förmodligen det bästa kissandet jag gjort på år och dar.
Väl framme vid huset fick den största chocken i mitt liv. Förutom att bilen är de största jag åkt i skulle jag bo i det största och finaste hus jag någonsin sett ! Jag kan inte ens förklara hur stort det är ?
Ett extreme makeover hus är det närmaste av förklarningar jag kan komma , sjogarps husen släng er i väggen.
För att inte gå vilse här har jag knytit fast ett utav barnen runt min fot med ett snöre- Nää inte riktigt så illa men nästan.
Min kamera är antingen stulen eller borta så ja ska köpa en kamera så ni får se lite bilder !
byee
I feel safe in NY city.
Förlåt sverige ska jag börja med att säga. jag har precis bevisat att vi är lika blonda och
dumma som steriotypen säger.
Vi hade en lektion om lagar och regler i USA , vilket är väldigt annorlunda jämfört med hemma i sverige.
En polisman vid namnet John var och "föreläste" om olika lagar och hur man skulle göra i olika situationer för oss.
Mot min vilja tog han upp mig på scenen ! Väl uppe inför 200 pers kändes det lite i magen och som grädde på moset ska man ju prata engelska på ett iallafall lite korrekt sätt. Han började driva med mig (han var för övrigt VÄLDIGT rolig) och det slutade tillslut i katastrof.
Min uppgift var att ringa 911 för att en kille med en röd tröja, kackerlackers (en viss typ av shorts) och med blondt hår hade brutit sig in i mitt hus. Han gav mig en massa instruktionen som jag skulle komma ihåg. Nervös som jag var glömde jag allt inom 10 sek och när ja skulle "ringa" fick det bli lite av en improvisation. vilket JA slutade i totalkatastrof !
Han svarade i luren och sa :
emergancy call its John ? who can i help you ?
- its som guy in my house.
Alla dog av skratt.
och polisen sa: Who is this ?
-Loise.
Loise who ?
-from sweden.. (jag hade presenterat mig som loise from sweden för honom tidigare)
nu grät alla av skratt..
och sedan bara fortgick det.. ALLA vet vem jag är nu ! ALLA har spelat in detta på sina mobiler och kameror.
Hoppas för guds skull att det inte kommer ut på youtube.com
man får ju bjuda lite på sig själv, fick iallafall en "donald" som loppan säger.
New York city..
Det är lika breathtaking som jag trodde, helt otrolig känsla att vara där, att se allting live.
Det där som man alltid annars bara sett på tv var precis framför ögonen på en.
Frihetsgudinnan, ground zero, empirestate building, time quare you name it.
Har precis kommit hem från NY, ska precis börja packa ner allting för imorgon åker jag till min värdfamilj.
Jag är jätte nervös ! Jag menar ska jag krama dom? skaka hand ? hälsa på barnen först eller ?
Jag tänker nog alldelses för mycket tror jag GOD NATT !
New York- Long Island.
Då var man framme.
Efter åtskilliga tårar lämnade jag göteborg och vidare mot frankfurt och New York.
Och tro mig , USA är verkligen så sjukt som alla säger.
Vi började med att landa på JFK för att senare få en utskällning av en av medarbetarna på flygplatsen
för att man inte stog i en spik rak kö.
-Heeey ? where do you come from ? You stand like crazy people.
Vi kände oss som riktiga turister. Man är verkligen liten i det här landet.
Nu är jag iallafall på st Johns university, ett collage som ligger på long Island.
Vi har precis börjat dagen med att äta en rejäl frukost som bestod av - ja fett !
Här är det ingen mjölk till maten utan svälj ner frukosten och middagen med lite iskall pepsi.
Det gör ju gott för både tänderna och figuren.
ska lägga in lite bilder snart..
Det är för övrigt sjukt varmt här 30 grader varmt och 90% luftfuktighet
tschuuus
Avskedsfesten.
Bara en dag kvar nu, endast ett par timmar återstår ,
och jag har väldigt ont i huvudet. Det blev lite för mycket av det goda igår på avskedsfesten.
Det blev inte alls som jag hade tänkt mig men tack alla som kom och sa hejdå, ni är guld.
Kommer sakna er sjukt mycket.
Denna dikt är till mina närmaste tjejer.
Ni vet vilka ni är. Läste den igår på middagen och tänkte dela med mig av den här.
Systerskap
Ett systerskap är en vänskap
på en djupare nivå.
Ibland finns det släktband
annars har man mötts ändå.
Relationen till en syster är nära och unik.
Hon känner dig så väl och hon kan din historik.
Med en syster är det lätt att vara uppriktig och sann.
Man kan tala om vad man tänker och man förstår varann.
Det känns alltid bra att ses så man vill träffas mer
Det finns så mycket gott som systerskap ger.
NY nästa ...
Packat och klart.
Nu har jag packat klart , eller nästan iallafall. Som tur var va mamma med och hjälpte mig.
Jag slängde nog mer än halva garderoben tack vare henne. Jag vill ju ha med mig alla mina gamla mysiga tröjor och saker som man ligger och myser med om kvällarna men nu är de slängt. Nu står den där helt tom, min garderob ! Kommer nog ha en övervikt på 20 kilo med mig ändå.
men snart börjar de. The new chapter.
kl 10.50 21/7
ett datum och en tid att minnas
Bye bye
5 dagar kvar, och jag har inte ens packat !!
Jag gråter, tröst äter och vill inte prata med någon, inte höra några kommentarer
från nån och jag har ont i magen. Det låter som om jag är gravid men så illa är det inte jag är bara så sjukt
nervös och rädd ! Jag har inte ens börjat packa än ?? Frågan är vad jag jag håller på med ? Jag gör i princip allt för att försöka dämpa ångestkänslorna jag har. 
Jag ska ha avskedsfest på lördag , tänkte ha nått större men
det blir bara middag med tjejerna och sen utgång. Så se till att vara ute på lördag
om ni vill ses :) Kan ju bli sista gången , vem vet ?
En vecka kvar !
Mot New York long island och Connecticut.
Jag har planerat detta enda sen i oktober och nu, och nu en vecka innan flyget går
känns det ganska rejält i magen. Just nu vill jag inte åka men samtidigt är det livets chans.
Kommer sakna ihjäl mig.
ska hämta Lowisa på stationen nu : ) See ya
