LoiseNickolina

Att vara Au pair är ingen dans på rosor - verkligen inte.
Att bo och vara i USA är ju en chans och en möjlighet och en upplevelse som många aldrig kommer få
uppleva. Det gäller att chansa i livet , för att sitta hemma i jönköping i hela sitt liv gör
en inte mer erfaren eller rikare.

Jag är en sånn människa som är ganksa bestämd , har jag bestämt mig för en sak så gör jag det. Om jag verkligen bestämt mig innerst inne , och det var de jag gjorde.
Jag tänkte väldigt mycket på mina vänner och familjen och under den tiden pojkvän , men det är faktist bara ett år man är borta , det är inte hela livet som går under det året och alla kära kommer att vara där när man kommer hem sen iallafall.

Au pairandet har en framsida och en ganska så stor baksida som culturalcare inte nämner.
På alla förberedande möten som jag hade så säger dom väldigt mycket posetivt som att man kommer ha sitt livs år och vänner från hela världen , LCCn är den sötaste som finns , och att boston kontoret är den allra bästa hjälpen när man har problem , och det är lite bullshit.

Jag vill inte säga allt detta för att skrämma eller att få tjejer at stanna hemma för det vill jag absolut inte , Detta är mitt livs år och jag har det så otroligt bra här i USA men jag vill se det mer som en förberedelse på vad som kan ske och hur man undviker att komma i olika jobbiga situationer. För jag hade gärna velat veta lite hur det verkligen var i amerikanska familjer och hur det egentligen funkar här, för det nämns inte mkt om det på dom mötena.

Vad man ska veta innan man bestämmer sig för en familj är att amerikanska barn är dom mest bortskämda barnen som lever på våran jord. I detta landet så är det barnen som bestämmer över sina föräldrar och inte tvärtom.
För mig kom det i allafall som en chock , dock är mina värdbarn några av de få barn som inte får allt dom vill ha i världen även fast de får väldigt mycket.
Alltså för att komma till saken så uppfostrar man barn väldigt annorlunda här gentemot sverige.

Några punkter som jag rekomenderar att man ska fråga när familjen ringer är :

- Om familjen vill behandla dig som en familjemedlem ?
- Arbetsrutiner / schema
- Intressen i familjen / barnen
- Speciella regler som om hemkomstider på kvällarna

Detta är väldigt logiska frågor egentligen men jag vill bara påpeka att de två översta tycker jag är väldigt viktiga.
För många är väldigt blyga och nervösa när familjen ringer första gången och man glömmer att fråga om det där viktiga sakerna utan man pratar bara på om allt annat roligt
Jag har nämligen en kompis här som inte har lov att äta med sin familj.
På dom förberedande mötena får man bara veta om dom familjerna som tar emot en som sin egen dotter och man är en del av deras familj och åker på semester eller liknande tillsammans med dom men i vissa familjer så är man bara där och jobbar , därför är det så viktigt att fråga de frågorna så man ser till att utesluta de där dåliga familjerna som finns där ute. Många familjer är verkligen helt underbara medans vissa är precis tvärt emot.

Schemat är också ganska viktigt att fråga om , för det finns familjer som vill att du ska jobba från 6.00-14.00 medans andra vill att du ska jobba från 14.00-22.00 på vardagarna. Med egna erfarenheter så är det inte speciellt roligt att jobba sena kvällar för det är då man träffar alla vänner och man umgås , men det är ju en personlighets sak. Om man gillar att sova på morgonen så kanske det sena passet är bättre men för att inte få en chock när man kommer hit så bör man veta lite grann hur man ska jobba.
Likaså med arbetsrutinerna , alla familjer har olika behov.
Vissa familjer vill bara att man ska ta hand om barnen och inte till exempel städa alls medans i till exempel min familj då jag tar hand om 5 barn som bara lagrar tvätt varje dag behövs lite mer hjälp när det kommer till städning och tvätt.
Det går också påverka innan man kommer hit , är man inte världsbäst på att städa så kankse man ska ta en familj som vill att man ska lägga 100% fokus på barnen.

Tider på kvällarna kan också ställa till med lite problem hos vissa au pairer.
För i sverige så är man ju myndig när man är 18 år och det är man inte här.
Jag har inte haft en kvällstid sedan jag var 16 år tror jag och det kan vara lite kämpigt att få behöva komma hem kl 22.00
kvällarna igen.

Men det bästa är att fråga om allting innan man åker så man inte får några obehagliga upplevelser.
Jag har det så himla roligt just nu och tiden har gått så otroligt snabbt , jag har lärt mig så otroligt mycket om mig själv och livet på bara 5 månader och jag har växt otroligt mycket som människa.

Jag hoppas ni har fått ut lite grann av vad jag har skrivit i detta inlägget , det är ganska svårt att veta vad ni vill veta men det är några viktiga grejer som jag hade velat ha lite info om innan jag valde familj och åkte , nu hade jag en väldans tur men jag har sett massor av tjejer som inte haft samma tur.

Jag tänkte ha ett litet kommentarsvars inlägg så det är bara fråga vad ni vill så svarar jag så gott jag kan.

Love from Loise