LoiseNickolina

Hade inte trott att det skulle vara så här att komma tillbaka.
Det är väldigt blandade känslor jag upplever nu , från ängslan till ångest till glädje och frustration.
Vet inte vad jag ska känna eller göra ? Men det tillhör väl förmodligen steget till att bli vuxen.


Har försökt att landa lite nu , har varit hemma i 5 dagar nu och jag kämpar med att inte snacka engelska till folk på ica eller på stan. Oh excuse me , eller sorry , because är ord som flitigt används i tillfällen då man stöter emot någon i affären eller ska berätta nånting för någon- men kalla mig inte Viktoria är ni snälla.
Ett annat i landsproblem är att jag inte har nån mobiltelefon , riktigt jobbigt !

Nu är jag tillbaka i verkligheten och det normala livet igen.
Jag vet inte om jag har tagit rätt eller fel beslut än men det kommer framtiden att visa.
Fördelen med att vara hemma är att man känner att man är människa igen och USA står ju kvar även om det känns väldigt långt bort just nu.

Många undrar varför jag åkte hem ?
Och för att inte vara för invecklad så passade mina kvaliteer inte familjen jag var hos.
Jag menar inte att det var familjens eller mitt fel utan det var bara en dålig match helt enkelt.
Och de löften som CC gav höll inte i "mitt fall" så jag bestämde mig för att ta saken i egna händer och åka hem.
Och det är det svåraste och jobbigaste beslut jag någonsin har tagit för jag har lämnat allt ,
världens mysigaste barn , världens roligaste vänner och ett helt liv i ett annat land.

Just nu känns det varken som ett nederlag eller ett misslyckande även fast jag har fått höra att jag "gav upp" men det känns inte så ? Konstigt nog.
Jag gjorde någonting som var genomtänkt och som jag ville göra för en gångs skull och det känns bra.
Även fast jag kommer sakna allihopa så mycket , men den tiden hade kommit förr eller senare ändå.

Nu är jag iallafall hemma i sverige och i lugnet.
Vet inte vad jag känner om det egentligen , har inte hunnit tänka efter eller känna så mycket.
Jag har fått erjudanden från några famiiljer i Rhode Island och Boston som vill att jag ska komma till deras familj.
Men jag vet inte vad jag vill alls , kan inte ta ett sånt beslut än.
Jag älskar USA men sverige ännu mer.

Nu finns det bara en sak att göra ,
gå på mag och hjärtkänsla..

Bestäm dig för att sluta oroa dig! Du kan ju ändå inte påverka något genom att oroa dig inför något så varför göra det? Öva på att slappna av och ta det som det kommer. Uppstår det problem så se det som utmaningar, hur ska jag ta mig runt de här?

Börja njuta mer! Skapa en tillvaro där du känner dig trygg och gör saker som du tycker är roligt. Undvik situationer där du kommer att oroas. Börja uppskatta saker i livet, då blir det genast roligare och du hinner börjar se livet ljust igen. När livet känns roligt vågar man planera, komma på drömmar och plötsligt är du på en positiv bana!

Jag bara undrar vem fan det är som bestämmer ?
Vem är det som gillar att jävlas med mig ?
Är det gud ? Allah eller nån annan som sitter på en speciell
makt som försöker göra livet surt för mig ?
Just nu skulle jag i allafall vilja säga till den där gubben att jag vore tacksam om jag fick lite tur med mig för en gångs skull ?


Eller kan det va karma ? Är jag en sån bad humanbeeing att karman väljer att plåga ihjäl mig ?
Kan de vara så ?


Jag kan inte förstå vilken sjuk otur jag har haft under 6 månader ?
Egentligen så vet jag inte vart allt började , jag tog mig nog bara vatten över huvudet.
Och nu har jag hunnit med att göra allt och lite till fel ?
Har vart i Court , har glömt de vikigaste papprena till courten , har inte slarvar bort nycklar som en viss värdpappa till mig har lagt i sina byxor men som jag får skiten för , har hunnit med att bli hemskjutsad av polisen och brandstationen.
Varit med om en hemmafest som slutade i en annan court , blivit utelåst pga av att jag inte fick ta bilen pga av all snö och för att nycklarna fortfarande var i byxfickan till min värdpappa och på det fick jag en jävla utskällning för att jag är ansvarslös, inte kan städa , inte kan städa och inte kan städa och lite mer ansvarslöshet på det. Har lagt ut 2400 kr på sjukvård som jag aldrig kommer få tillbaka - Fucking Great.

Har "vänner" här som förmodligen inte har vänner hemma ?
Så som dom beter sig , men där pågår just payback time ,så där drabbas iallafall inte min karma.
Kan man ju hoppas !

Så detta blir nog förmodligen mitt sista blogg inlägg.
Hej

ta mig hem , snälla ta mig hem.
NUUUU..

och på svenska Gott nytt år.


Har egentligen inte så mycket att skriva om kvällen , jag gör bara mamma orolig.
Så jag bjuder på ett litet bildspel istället.



Emilia , jag och Malin innan festandet börjar.



Who the F**** brought these glasses ?
- Meeee ;)
-Why arent I surprised ?
Justins kommentar till mig , wonder why ?



Jag och Loppan



Allas våran egna DJ , Justin



Sistra mi och jag . Ps det är ingen alkohol i glasen



over and out.